I fokus Robin Bryntesson

Jag har haft mitt första snack med Robin Bryntesson 22år uppvuxen i Rossön tillsammans med sina tre bröder och mamma Lenita och pappa Sigge. Robin var i mycket unga år intresserad av flera olika idrotter. Men när det blev dags att söka idrottsgymnasium sökte han till Sollefteå Skidgymnasium och kom in sen dess är det skidåkningen som är nummer ett.

Det var egentligen meningen att Robin skulle ha kört sin första tävling för i år redan, VC i Dusseldorf men tyvärr blev det inte så eftersom han åkte på ett tråkigt magvirus och fick i stället ligga på hotellet. Det här var självklart mycket tråkigt. Men jag får uppfattningen att det här är inte killen som gräver ner sig för ett bakslag. Så länge det finns lopp finns det hopp som han säger. Men nu är Robin frisk igen och har kört tre dagar med dubbla pass och det har kännts bra med tanke på omständigheterna, ett magvirus är inte det bästa en elitskidåkare kan få. Jag tycker den här killen verkar ha båda fötterna på jorden och har mycket glädje och humor med sig.


Det är inte det lättaste och slå sig in i det svenska sprintlandslaget men Robin har inte varit senior så länge så om jag själv får gissa tror jag att han har sin plats i det svenska sprintlandslaget inom något år. Hittils är en 14:e plats bästa resultatet på en världscup det är mycket bra av en så ung kille men jag tror att han har betydligt högre mål.
Det som Robin anser som störst i hans karriär är guldet i U23 VM förra vintern där han vann en mäktig spurtduell mot en annan svensk Marcus Hellner.

En annan stor och rolig sak som vi kommer in på är när Bryntesson fick åka Kollens femmil förövrigt den första femilen han åkt, varför inte börja med det värsta först som han säger. Hur gick det då till? Varför blev det just Robin som åkte? Jo det börja med att han blev 22:a i sprinten som gick i Borlänge då ringde Bråten som var kapten då och sa att du må gå sprinten i Drammen och det gjorde han. Sen var tanken att han skulle stanna kvar för att kolla på femmilen men med kort varsel fick han reda på att han skulle åka och det kunde man självklart inte tacka nej till. Men han tyckte lite synd om dem som var hemma och kanske förtjäna att få ställa upp mer. Men det va inget Robin kunde göra något åt. Så det var bara att ställa upp och köra så bra det gick. Nu va inte laddningen det bästa för att köra det här tuffa loppet. Men en nyttig erfarenhet blev det.

Då kommer jag att tänka på Vasaloppet men det är inget Robin har kört ännu, bara några av småloppen runt omkring den riktiga vasan har han prövat på. Han gillar stämningen runt vasaloppet, och vi är överens om att den bredden Vasaloppet har är oerhört viktig för skidåkningen i stort. Men i framtiden är det inte omöjligt att det blir en rejäl satsning på vasaloppet och då är det självklart toppen som gäller för Robin.


Vi kommer även in på träningen som är mycket hård, förra året hamna han på 701 timmar och i år är målet 750. Det blir inte veckopulsering han kör utan mer att han kör tre dagar stenhårt för att sen vila lite. När man kör så här pass mycket träning gäller det att lyssna på kroppens signaler så man inte går i väggen. På sommaren har han förlagt sin träning till skidparadiset Bruksvallarna som även håller hög klass för fina löprundor mm. Ett resultat av all hård träning som jag inte kan låta bli att imponeras av är hans resultat i golden four som är ett slags styrketest som många idrottare kör för att se var man står styrkemässigt. Resultatet är dips 70, chins 30, brutalbänk 53 och raka benlyft 12. Pröva det ni som vill jag tror att jag avstår för att inte bli besviken.





Det var allt jag hade om Robin Bryntesson så med det tackar jag Robin och önskar honom stort Lycka till!