Ultralöparen Rune Larsson

Några frågor till Sveriges bästa Ultralöpare genom tiderna Rune Larsson.

1. Hur ser det ut just nu i ditt liv? Med träning och arbete och dylikt?

Idag jobbar jag som föreläsare. Det innebär bland annat att jag körde 6000 mil med bilen under de senaste 12 månaderna och att jag håller drygt 100 föreläsningar om året. Tiden för träning blir väldigt knapp. Jag tränar när det finns rimliga tillfällen, vilket innebär 3 - 5 gånger per vecka. Jobbet betyder mycket för mig.

2. Bästa minnet från ultralivet? Bästa lopp i sverige/Internationellt. Va va det som va så speciellt?

När jag helt otippad vann Hälsingeleden (51 kilometer terräng) 1979 är mitt roligaste idrottsminne. Det startfältet är det mest meriterade som ställt sig på en startlinje i ett svenskt ultralopp. Där fanns flerfaldiga svenska mästare i orientering, en som blivit tvåa på SM i maraton, norrlandsmästare i löpning, segrare i Fjällorienteringen och många andra. Jag hade då aldrig vunnit en löpartävling och sprang bara på ren glädje. Fattade inte att jag ledde loppet förrän jag såg en kranskulla.

Det roligaste internationella loppen var 24-timmarsloppet i Hönefoss, Norge, där jag sprang 262 km 640 meter, samt när jag vann Spartathlon 1987 trots att jag hade sådan matförgiftning att jag inte kunde äta eller dricka något de sista åtta milen.

3. Vad är det längsta du sprungit under träning/tävling?

Det längsta under träning är en definitionsfråga. Jag brukade ta tåget till Kornsjö i Norge och springa hem till Trollhättan. Det var 10 mil. För några år sedan tog jag tåget till Ystad och sprang hem. Det var 42 mil men då la jag mig på marken och sov några gånger.
Den längsta tävlingen jag sprungit är The Westfield Run, ett lopp på 1015 kilometer mellan Sydney och Melbourne.

4. Är det möjligt att sova under löpning har för mig jag har hört att du har gjort det?

När man är utmattad av sömnbrist kan hjärnan börja rycka åt sig några sekunder sömn då och då. Det kallas mikrosömn och det ökar människans aktionsradie. Genom att bejaka mikrosömnen medan man springer går det att orka längre. Tekniken är att bestämma sig för att låta sömnen komma medan benen fortfarande springer.

5. Roddturen över atlanten. Hur va det? Är det en av dem värsta sakerna du har gjort?

Att ro över Atlanten är inte lika fysiskt krävande som att springa över Amerika på 82 dygn. Det finns exempel på relativt otränade människor som rott över Atlanten. Men en relativt otränad människa kan inte springa över en kontinent och logga in i genomsnitt drygt sex mil per dag.

Det är svårt att definiera vad som varit mitt mest krävande äventyr. Atlantrodden krävde en viss sorts psyke. Där ute på vidderna gällde det att kunna hantera tiden, och känslan av att ständigt vara utsatt för faror, liksom det krävde mycket av oss eftersom vi ständigt fick omvärdera och sätta nya mål. Amerikalöpningen var en underbar turistresa till fots. Jag hade oerhört mycket tur och kunde använda all min kunskap från ett helt liv som löpare. Ett annat äventyr som krävde allt av mig var när jag paddlade en canadensare ensam från Härjedalsfjällen till Skagerack. Det är kanske mitt hårdaste äventyr någonsin, på det sättet jag genomförde det. Då gick jag ner sju kilo i vikt på två veckor, trots att det inte fanns något överflöd att ta från den löparkroppen.

6. Har du ångrat något du gjort? Har det gått för långt någon gång?

Jag ångrar att jag fullföljde loppet mellan Sydney och Melbourne 1988. Då skadade jag mig och fortsatte ändå. Kroppen förlät mig denna dumhet efter sex veckor (min enda löparskada på 21 000 mil). Att kämpa när det känns fel är att göra rovdrift på sitt eget psyke.

7. Din bästa tid på 100km är dryga 6.40. Hur är det möjligt att springa i lite drygt4min/km så långt? Finns det någon förklaring? Hur mycket träna du när du va som allra bäst?

Jag var bra tränad och gjorde allt rätt. Hade åkt skidor hela vintern och sprungit en massa mil också. Året innan sprang jag 952 mil, så det fanns en rejäl grundträning i botten.

8. Då när du sprang så här bra i mitten på 80-talet vad jag har förstått. Va det bara löpning i din träning då?

Huvudingrediensen var löpning. Men jag paddlade kanot och åkte skidor också.

9. Har du några nya projekt på gång som du kan berätta om?

Tja, jo, men det hänger lite i luften ännu. Jag skulle vilja prova bergsbestigning och det kan bli en resa till Sydamerika i det syftet nu i vinter. Vi får se.

10. Jag frågade också Rune om han hade några tips till mig som ska pringa mitt första 12-timmars lopp till sommarn. (finns säkert fler som kan ha nytta av)

Ha så roligt som möjligt under loppet. Använd dig av dina medtävlare genom att snabbt kartlägga deras sociala stilar. Spring sedan runt där och umgås med folk. Vissa kommer du ikapp, kan du växla några orde innan du drar vidare i ditt högre tempo så gör det. Ät regelbundet men slösa inte tid på kontrollerna.

Stort tack Rune!

Nästa intervjuv blir Reima Hartikainen ultralöparen från Skövde.